Aurinko nukkuu
Solen sover

Sista delen i Jukka Korpis trilogi med godnattsagor för scen.
Text, regi och koreografi: Jukka Korpi 
Scenografi och kostym: Lotte Nilsson-Välimaa
Musik: Linnea Jansson
Ljus: Jim Nurminen Intonen och Linnea Jansson
På scen: Linda Jokela/Vivi Laakko/Rebecka Nugent
Foto: Kai Kangassalo, Målgrupp: 2-6 år
Producent: UusiTeatteri 
Urpremiär 2021
Föreställningen finns fortfarande i UusiTeatteris repertoar.
Mer information HÄR!
Lisätietoa TÄÄLTÄ!

Nukke nukkuu
Dockan sover

Andra delen i Jukka Korpis trilogi med godnattsagor för scen.
Regi och scenbild: Milla Risku
Text: Jukka Korpi, Musik: Pekka Tuppurainen
På scen: Milla Risku
Foto: Kai Kangassalo, Målgrupp: 3-6 år
Producent: UusiTeatteri
Urpremiär 2013
”Esitys pohjautuu muutamiin Jukka Korven omille lapsilleen kirjoittamiin uniloruihin, joista Risku on mielikuvitusta ja askartelutaitojaan käyttäen tehnyt esityksen. Esitys onkin mielestäni hieno esimerkki siitä, miten pienistä aineksista saadaan aikaan vaikuttava ja mieleenpainuva kokemus.”
Lastenkulttuuriblogi Pienten Taikapiiri

Sukeltaja
Dykare

Regi och koreografi: Jukka Korpi 
Scenografi: Thijs Wiessing, Kostym: Lotte Nilsson-Välimaa
På scen: Jaakko Kulmala/Niina Hosiasluoma/Anna Kuusamo & Lauri Antila (musik), Foto: Kai Kangassalo, Målgrupp: 6-12 år
Producent: UusiTeatteri 
Urpremiär 2013
”UusiTeatteri yhdistää Sukeltajassa tanssia, pantomiimia, videota, repliikkejä ja elävää musiikkia. Vajaassa tunnissa synnytään, kuollaan ja noustaan haudasta… Puhumattakaan terhakasta yli 30 ammatin ominaislaadun esittelystä. Pantomiimikko/tanssija Jaakko Kulmala on huikea… Jukka Korven ohjaama kokonaisuus puhkaisee katsojassa jotakin, kenties tarpeen analysoida. Tunteet huuhtovat mieltä yllättävän väkevästi. Näin esityksen Carea-koululla. Erityislasten heittäytyminen Sukeltajan todellisuuteen liikutti; minä itkin.” Kouvolan Sanomat 16.5.2014
”UusiTeatteri förenar dans, pantomim, video, repliker och livemusik i Dykare. Inom en knapp timme så föds man och dör man samt stiger man upp ur graven… Känslorna sköljer mitt sinne överraskande starkt. Jag såg föreställningen på Carea-skolan. Jag blev berörd av särskolebarnens hängivelse in i Dykarens verklighet: jag grät.” Kouvolan Sanomat 16.5.2014 

Kuu nukkuu
Månen sover

Första delen i Jukka Korpis trilogi med godnattsagor för scen.
Text, regi och koreografi: Jukka Korpi
Musik: Girilal Baars, Animationer: Thijs Wiessing
På scen: Jukka Korpi och Girilal Baars
Foto: Kai Kangassalo, Målgrupp: 3-6 år
Producent: UusiTeatteri
Urpremiär 2011
”Det tog lite tid i början innan man kom in i föreställningen. Den var ingen traditionell barnteaterföreställning och man visste inte vad som väntade. Efteråt när man har återvänt till föreställningen i tankar och i samtal har den varje gång känts bara bättre och bättre. Det tar kanske lite längre tid att smälta den som vuxen. Barnen tog emot föreställningen med öppna sinnen.” Förskolepersonal

”Det vilar något av finsk naturromantik över föreställningen, som under festivalveckan framfördes på såväl finska som svenska, en känsla av att Korpi har grävt upp en bit svart våt myrmark ur ett av världens mest skogstäckta länder och placerat den mitt på golvet…”. Nummer.se

Soprum
Moder Jords avgrundsdjupa strupe

Koreografi, dans, scenografi och kostym: Jukka Korpi 
Specialkomponerad live-musik: Sten Sandell
Ljusdesign: Thijs Wiessing
Producent: Malin Serner
Foto: Martin Nordström 
Urpremiär 2010
Soprum är en barnföreställnig för vuxna. Bland möbler byggda av skrot framför Jukka Korpi och Sten Sandell en vulkanisk vaggsång – omöjlig att värja sig ifrån.
I Soprum fortsätter Jukka Korpi sitt framgångsrika samarbete med Sten Sandell. Det är en tvåmansföreställning med skarpa kontraster mellan rå energi och vila. Målet är att nå en upplevelse lika omskakande och intensiv som livet är för en nyfödd baby.
Bråte och skrot upphittad i närheten av Jukka Korpis bostad i Stockholm utgör råmaterialet för scenografin. Under hösten 2009 har han samlat på sig diverse material som han sedan själv förvandlat till möbler med starkt symbolvärde. 
Länkar till recensioner:

Anna Ångtröm ,SvD
Lena Andrén, nummer.se
www.slynglar.com

Två tre

Koreografi: Jukka Korpi
Musik: Lise-Lotte Norelius, Ljus: Marja-Liisa Leikomaa
Kostym: Lotte Nillson-Välimaa
Dansare: Susanne Höglin, Johanna Klint
Film: Palle Lindqvist, Foto: Paul Knispel
Urpremiär 2006
Två tre visar 15 olika sätt att gå in i väggen, hur långt man kan gå med 588 steg och 3 olika sätt att beskära ett träd.
Två tre är delvis inspirerad av en lång vistelse i Benin, Västafrika, hösten 2005 och av Huldran och Osain, två exotiska skogsväsen som var och ett på sitt sätt ger träden ett mänskligt ansikte eller tvärtom. Inspiration har hämtats även från voodoo och dess ritualer där dansen används både som vapen och medicin. Två tre är en blytung blues som handlar om drömmar, sårbarhet, sömnbehov och om hur allting är en symbios där allt hänger ihop och där alla är beroende av varandra.
”Två tre, för dansarna Susanne Höglin och Johanna Klint till musik av Lise-Lotte Norelius har en mer vardaglig form. Två pyjamasklädda kvinnor I ett tillstånd mellan dröm och vakenhet rör sig lojt I det dunkelt upplysta scenrummet. Även detta en kontemplativ upplevelse som fångar ett tillstånd mitt emellan – ett tillstånd av obestämbarhet – skickligt tolkat av Höglin och Klint.” Dansportalen

Ett två

Koreografi och dans: Jukka Korpi 
Musik: Sten Sandell, Ljus: Marja-Liisa Leikomaa
Kostym: Lotte Nilsson-Välimaa, Foto: Paul Knispel
Urpremiär 2006
Kan 192 foton på kända människor ur tidningar från Sverige, Finland, Ryssland och Benin bli en koreografi?
Korpi och Sandell är på en akustisk resa som grundar sig i att finna en total enhet mellan röst och rörelse. Inspiration har de hämtat bl a av aboriginernas drömspår, skvallertidningar och den ryska dockan Babusjka som alltid gömmer fler mindre dockor inom sig. Ett två handlar om en avskalningsprocess, om en resa inåt i människan för att komma fram till den allra minsta lilla dockan som inte går att skala av och om vad som kommer efter det.
”Sandells fantastiska ljudverkstad skapar en hel kropp i sig med röst, visslingar, hjärtslag och djupa toner à la strupsång och didgeridoo. Jukka Korpi svänger runt i sina drömspår och fångar upp frekvenserna som en kameleontisk schaman i jordbrun kostym.” SVD
”I solot Ett två förenas Sten Sandells märkliga ljudkomposition med Korpis egensinniga, mjukt viktlösa och massivt grundade dansstil. Solot som känns avklarnat och utan onödiga detaljer har en egen inre tid som drar in mig i ett kontemplativt stämningsläge.” Dansportalen

Koreografi: Jukka Korpi
Musik: Sten Sandell, Ljus/scenografi: Marja-Liisa Leikomaa, Kostym/mask: Lotte Nilsson-Välimaa
Dansare: Malin Astner, Sara Ruddock, Jukka Korpi, Magdalena Eriksson, Michael Eddie Edwinson
Affischbild: Niklas Hagelbeck, Formgivning: Sören Klingborn
Urpremiär 2003
Melodika Anatomika har vuxit fram i ett nära samarbete mellan Jukka Korpi, Sten Sandell, Marja-Liisa Leikomaa och Lotte Nilsson-Välimaa. Här är några tankar som följt med dem på resan:
– Det avskalade bär på en stor rikedom, en sorts naken fyllighet.
– Med vilka medel kan man uttrycka skydd men samtidigt ett blottläggande av kroppen?
– Rörelsen är kroppens musik, rösten är musikens kropp.
– Precis som livet, tristess, flyt, allvar, kul!
– Det här projektet skall inte vara ”kill your darlings”, tvärtom.”
”Lika vildvuxen som befriad från allt sneglande mot trender och konstnärlig korrekthet drar Jukka Korpi och hans dansare loss i new age inspirerade – mer älvor än skelett – föreställningen Melodika Anatomika. Det är i många avseenden en lurvig, även rent konkret, föreställning som vinner på charm och ett naivt tilltal som är ovanligt i dagens dansskapande. Att sedan Korpi – i peruk – ser ut som Gérard Depardieus dubbelgångare gör ju inte saken sämre.” Nutida Dans
Se även Svenska Dagbladet– recension 030907

Av och med Torbjörn Astner och Jukka Korpi
Ljus: Edith Farkas
Urpremiär 2001

En föreställning där Gunnar Björlings dikter får röst och kropp i form av tal/skådespeleri, rörelse/koreografi samt musik; där alla komponenter är tätt sammanvävda och oskiljaktiga, för att på så sätt tala det gemensamma språk som kännetecknar denna diktare.

”En föreställning som länge kommer att stanna kvar i mitt hjärta är härifrån och hit av och med Torbjörn Astner och Jukka Korpi. De bjöd sin publik på en timme själslig vila då de genom ord och rörelse varsamt förde oss in i poeten Gunnar Björlings vemodiga landskap.” 
Nutida Dans

Saga

Koreografi: Jukka Korpi
Musik/text: Max Wallin, Kostym: Åsa Langert, Ljus: Karen Jenkins, Dansare: Anna Eklund, Charlotta Ruth, Sandra Medina, Claudine Ulrich Rodrigues, Magdalena Eriksson, Toshiko Alfaro-Miyaki, Andrea Svensson, Foto: Paul Knispel, Urpremiär 2000
”Andrea Svensson kravlar panterlik genom rummet, där sex tufsiga sylfider trevande samlar sig till en cirkel och kallar något i en repetitiv dans som geografiskt verkar ha sitt ursprung i en afrikansk Mumindalen. Rullande sätter dansarna krafter i spel som orsakar elektriska stötar när de avvaktande berör varann. Det är något avhumaniserat och amöbalikt över deras sega rörelser, ett urtillstånd. Korpi använder rummet väl i denna mystiska saga om gemenskap, utlevelse och kontroll, men han lämnar samtidigt fältet öppet för det spekulativa.” SVD 
”Korpis koreografi var vacker på ett rått och motsträvigt sätt. I koreografin fanns ett originellt tänkande och en stark känsla för komposition och rytm. Den tillät kvinnorna att visa sin styrka samtidigt som den fick fram deras utsatthet. Tillsammans med Karen Jenkins avancerade ljusscenografi och Max Wallins suggestiva ljud och röstkomposition skapade Korpi en mörk men tilltalande saga.” Nutida Dans

N3

En neo-naivistisk och fyrkantig dans-trio.
Koreografi: Jukka Korpi
Scenografi/kostym: Lotta Barlach, Musik: Max Wallin
Dansare: Toshiko Alfaro-Miyaki, Magdalena Eriksson, Sandy Schlumm, Foto: Per Lund (repetionsbild)
Urpremiär 1998 Södersjukhusets entré.
”Som tre andeväsen kommer de tre dansarna in i lokalen. Rörelserna är statiska, samtidigt primitiva, jordnära, och arbetande. Dansen för osökt tanken till aboriginernas eller någon annan urbefolknings danskonst, dansarna rör sig i gränslandet mellan människor och djur. Häftiga rörelser, de bara fötternas kraftfulla kontakt med underlaget. Det finns en uppenbar kontakt mellan trädens rötter och dess kronor, som kontrast armarna som sträcker sig uppåt. Sedan, helt utan förvarning, blir rörelserna graciösa.
Lotta Barlachs grå scenkostymer i det röda, inbjudande rummet gör det till ett lustfyllt möte mellan då och nu. Av flera tusen reflexband har det blivit smala remsor, de lever sina egna liv, slår sina rappa virvlar under dansens gång. 
Föreställningen är behaglig för att den är främmande.” DN 
”Det var tre mycket duktiga dansare på scenen och uttrycket låg långt från allfarvägarna när det gäller dansens karta. En fantasifull och mycket spännande koreografi, musik och dans som fått stort gensvar efter stockholmspremiären härom veckan.” Gotlands Tidningar

Another world

Koreografi: Jukka Korpi 
Dansare: Jessica Mazzi, Staffan Eek, Henrik Vikman 
Lindanserska: Helena Kågemark 
Musik: Max Wallin 
Scenografi/kostym: Lotta Barlach 
Ljus: Johan Larje
Foto: Jeanette Landmark
Urpremiär 1997

” Jukka Korpi är sin egen genre. Han läser pojkrummets upplagsböcker med livlig fantasi och skapar sig en egenartad världsbild, uttryckt i ett mellanting mellan installationskonst och dans, som lämnar öppet för åskådarens fria associationer.” SVD

” I taket hänger vrakdelar från Gottrörakraschen och Max Wallin, som styr sin ljudanläggning likt en självmordspilot, är själv behängd med kartfodral, mätinstrument, pennor och annat som är bra att ha. Lika mycket rasslar det och sveper om Jessica Mazzis kostym som för tankar till ett rödhårigt hondjur. Hon förflyttar sig också långsamt från pol till pol, hasande sig fram över golvet, som en organism i sig.” DN

Mate-Date

Koreografi: Jukka Korpi
Musik: Max Wallin
Kostym: Lotta Barlach
Medverkande: Jessica Mazzi, Jukka Korpi, Max Wallin
Foto: Paul Knispel
Urpremiär 1997

En brud med drogproblem möter en prins med grodproblem och tiden går på lattjo vis.

”I Jukka Korpis stycke Mate-Date har kostymerna, gjorda av konstnärinnan Lotta Barlach, en central plats som installationer draperade kring människokroppar. Jessica Mazzi som rökande brud med drogproblem rasslar med färgglatt tingeltangel när hon sittande på golvet rullar undan alla konfrontationer. Och Jukka Korpi själv, som prins med grodproblem, utför något som närmast kan rubriceras som svensk träskodans som tillsammans med grodkostymen och svällande lår blir befriande befängd.

Här är rörelserna satta på plats för att skjuta på humorn och absurditeten och det fungerar väl i det korta stycket.”
DN

Sheehogue

Koreografi: Jukka Korpi
Musik: Anders Eriksson/Max Wallin, Ljus: Johan Larje
Kostym: Helena Lundberg, Dansare: Katarina Eriksson, Eva Gutelius, Sandy Schlumm, Foto: Paul Knispel, Urpremiär 1996
”I koreografen Jukka Korpis fantasivärd kan blinda ödlor gå på disko och kvinnliga alfer påminna om Esther Williams. Det finns en underfundig tvetydighet i hans idéer som tänjer gränserna. Dansen blir något annat, en zoologisk studie där människokroppen tycks brottas med naturlagarna och på ett ofta bisarrt vis företräder likheter med mer eller mindre livsdugliga kryp. Man skulle kunna kalla det för antidans. Här betonas händer, armar och bål i uttryck som för tankarna till både traditionella stamdanser, nutida kroppsbyggarkult, urdjurskrälande och skridskoåkning. I Sheehogue, som är namnet på ett irländskt alvfolk, finns ett samförstånd mellan rörelse och musik. De tre kvinnliga dansarna börjar knästående med ryggen mot publiken och pendlande armrörelser som tar dem upp i snurror. En syndig tango avlöses av krängande rörelser på golvet.” SVD
”I Sheehogue lyckas Jukka Korpi genomföra ett mycket spännande tema som han arbetat med i flera mindre verk under senare år. Förvandlingen- i Kafkas anda- av kroppen som animalisk materia från ett djurisk impulsspråk till ett rörelsespråk med ett mänskligt medvetande som styrande kraft. Sheehogue är en övertygande berättelse. Inslag av humor och absurditet gör inte det hela sämre. Som helhet är det en uppvisning av dansens intimaste nerv. Om vårt sekels tidiga avantgarde sökte rötterna – bortom civilisationen och dess konventionella roller – i afrikansk ´primitivism´ visar Jukka Korpi vår tids föreställning om livets primära materia genom att söka sig till insekternas och ryggradslösa djurens kroppar.” Aftonbladet